M.E

Jag känner ett humör i mig som jag bara inte kan få bukt med. En känsla, ett stort, svart hål som bara suger mig neråt. Jag blir förbannad för ingenting egentligen och skäller på folk jag borde säga ömma ord till. Men när jag blir på det här humöret, spelar liksom ingenting någon roll längre och jag vill bara bort, vara för med själv, med mig själv.

Jag är ju den som mår sämst av att känna så, men jag vet heller inte vad jag ska göra åt det, för det kommer bara ur mig som en demon som reser sig från underjorden. Skit. Jag är ju en glad människa egentligen, så varför får jag såna häftiga utbrott när jag inte till 100% får som jag vill? Och framförallt, varför tar jag ut det på dem jag tycker om mest i hela världen?

Jag skrämmer mig själv idag. Idag som många andra dagar då jag inte riktigt känner igen mig själv. Usch.

Någon som vet vad man kan göra åt det? Hur kan jag känna mindre och tänka mer på andra när det blir så?

Fan, jag hatar att inte ha kontroll över mina känslor. Och framförallt hatar jag att såra dig. Du är ju mitt liv, mitt allt. Varför spelar jag ett så högt spel när jag helt ärligt och utblottat kan inse att jag inte kan med att förlora det bästa jag någonsinn haft?

/ M.E