There´s a shewolf in your closet...
Fan. Tror jag har lindat in mig i någon form av höstdepp eller nåt. Känner mig sjukt nere och har ingen ork eller känsla för nåt alls. Suck. Varför blir det så? Hösten som är så fin och som man någonstans alltid ändå längtar efter...fasen den här hade jag inte väntat mig. Kanske därför det kommer som en liten chock? Jag, deppig? Bah! Surar ner mig och blir fräsig åt folk...men det känns ändå skönt på nåt sätt, som att det är det som behövs just nu, en urladdning. Jävla skit att man ska känna såhär. Önskar jag var ett känslolöst monster som bara ser likgiltigt på allt och alla. Det blir så mycket lättare så, får jag för mig.
Helst vill jag ligga och mysa i sommarstugans kaminvärme och småprata med pappa. Lyssna på vindens sus i trädtopparna och dra i den kyliga, friska doften av träd och skog och höst. Jag vill skriva mina noveller och gå promenader med min familj.
Och just nu vill jag bara hem och städa. Jag har en tendens att göra det när jag är på dåligt/deppigt humör. Och det är väl "bra" för då blir det något gjort.
Men! Jag vill hellre vara glad och bekymmerslös. Innerst inne. Fast nu har jag lust att vara arg. Riktigt jävla sur faktiskt.
F**k the world...
