Pain for the win
Hej hallo,
Tisdagen har ännu så länge varit rätt ok tycker jag. Får se hur den fortskrider. Jag är på jobbet redan kl 8 av någon anledning...jag börjar 9 men skulle vara på jobbet kl 8 ändå? Jag förstår inte, men men. Jag är plikttrogen så ja, jobbet kl 8 it is =)
Dagen igår blev bättre och det var skönt. Ibland är det bra att ha lite sluttande dagar så att man kan få en chans att få ur sig allt det där som annars kan tära på en inifrån. Kommer det aldrig ut någongång, byggs det bara på inuti och tillslut blir det ohållbart istället. Lika bra att få ut det då, på en gång. Tycker jag i alla fall! =) Och sen måste det vara OK att inte alltid vara på topp och jättepepp. Är rätt övertygad om att ingen har förmågan att vara superglad hela tiden, jämt och ständigt. Det är omöjligt och den som påstår det är bara naiv nog att tro att glädjen är beständig. Det kan inte vara nyttigt att aldrig låta sig själv vara lite opepp ibland. Men bara lite ;)
Nåväl.
Oh har ju missat att tala om att jag faktiskt lyckades masa mig till gymmet även efter julsvulstigheterna! Det hela började med en lång promenad i djupsnö ute i Tyresta i två timmar med syster och Elsa, hennes hund. Vilken träning för benen! Mina ljumskar gjorde ont i flera dagar, haha.
Jag hade bara en dag på mig att träna ordentligt mellan allt som var inbokat, så jag tänkte att det är väl likabra att gå "all in" och bara köra tills man stupar. Sagt och gjort. Jag började men en timmes spring/klättring på löpbandet. Fokus la jag på ett fast tempo och samma flöde genom hela träningspasset. Målet för denna dag var baksida ben och rumpa och jag lyckades mycket bra. Jag hade ont både under och låångt efter träningen =)
Bäst som jag går där på bandet och försöker få ner pulsen, inser jag att ett boxningspass ska börja om ca 15 min. Funderar vidare att man kanske ska ta och vara med på det passet, för att riktigt se vad man verkligen klarar av?
Sagt och gjort.
Ha det bra!
/Mary, the fighter