Måndagsbarn
Tiden rinner ifrån mig och jag hinner inte med.
Hm, det var ju inte såhär 2011 skulle börja...med depp och tristess. Men det gör det. Tyvärr.
Saknaden gör mig galen och jag känner att det kommer krävas extrema mirakelkrafter för att jag ska palla trycket. Jag ska bara hitta de krafterna nånstans... ta dem ifrån nånstans och hålla dem kvar. Om det går.
Jag är inte alls pepp nu och det stör mitt annars så energisprudlande jag. Det stör oerhört. Att alla andra i min närvaro ska vara så himla glada och kära och bekymmerslösa gör ju inte saken bättre... inte för mig i skrivande stund ialla fall. Det finns inga gränser för mitt självömkande just nu. Sorry!
Det finns inte rum för att bry sig om andras åsikter heller.
Tråkiga tisdagen bytte dag och blev måndagen i moll. Det finns en risk att även tisdagen fortsätter sin tristess...
Onda onsdagen, tråkiga torsdagen, fula fredagen, lömska lördagen, sura söndagen... we prepare for the week of hate and unhappiness. Yaay... jag bara älskar min livsglädje ibland!
