Familjemiddag och afterwork
Sen bar det av till Dollys Steakhouse och familjemiddag med Fredrik och hans bror och far. Hur trevligt som helst! Jag tycker så mycket om min "svärfamilj", de är jättetrevliga människor och jag trivs bra med dem. Hoppas att vi kan avvara en helg och åka och hälsa på dem neråt landet, det skulle jag gilla.
Nu har vi precis kommit hem, jag och Fredrik. Vi är väl rätt trötta båda två så det blir kojan direkt. Katterna är jättemysiga, speciellt Tiger, han är hur kelig som helst och ska vara med och hjälpa till med allt vi gör. Imorn bär det av till landet och mor och far med kitty. Ska också hälsa på min kusin för första gången, och det ska bli riktigt spännande! :)
Nu ska vi mysa ner oss i sängen alla fyra. Vi i vår lilla familj <3
Sov gott :)
Trötter och glader
Nu är jag hemma med bror och sambo och två busiga kattungar och vi har just avverkat Anna Anka på 3:an...rätt rolig karaktär det där. Hittills har jag inte blivit galen på henne, tycker faktiskt hon verkar rätt skön. Kul att ha Tobias här på besök igen, jag har saknat honom. Skönt att se att han mår bra och är glad.
Badrumsarbetet går framåt med sakta...vi har spacklat och slipat ner de flesta ojämnheterna, men det verkar som om vi får finslipa lite extra innan vi målar. Får bli på onsdag, då jävlar ska här målas! :) Det ska bli kul, jag gillar att fixa hemma :)
Imorn blir det jobba igen och sen till stallet :) Ska bli kul, jag saknar lille Smarris. Han är min terapi, min ro i vardagen.
Jag tror morgondagen blir bra, det känns i hela kroppen :)
Natti natt <3
Weekend
Idag, lördag, har jag och Fredrik handlat färg till badrummet som ska målas om imorn. Det känns skönt att det äntligen blir av, eftersom jag börjar irritera mig på den mintgröna färgen som börjar sticka fram under det nuvarande vitmålade lagret...Med lite upphottning kommer det bli jättefint och hela rummet lär bli mycket fräschare.
När inhandlandet av färg var klart så stack vi hem till Pernilla och hälsade på henne och lille Theo. Han är underbart söt och go den lille killen och jag smälte i vanlig ordning när han tittade på mig med sina fina bruna ögon. Snutt!
Nu är det snart dags för mat och lite bus med kitty. Ska väl börja röja upp handgranatsattentatet i sovrummet också. Suck. Det ser verkligen förjävligt ut därinne. Men men, mycket annat att tänka på i veckan som varit har gjort att vi varken orkat eller hunnit ta tag i det. Men snart, no more mess! ;)
/ M.E
Dag nummer 2.
Nyss hemkommen från andra dagen på nya jobbet. Idag fick vi lära oss hantera kundtjänsten och försöka fixa problem till folk som förstår ungefär lika lite som jag just nu. Men det går ganska fort att lära sig faktiskt, även fast systemet är lite rörigt och det är svårt att hitta överallt. Tur att jag har Emma! Vi började samtidigt och utvecklas rätt bra tillsammans. Så, jag hänger med henne tills jag lär känna de andra lite bättre. Det känns tryggt ;)
Men jobbet är ok, absolut. Jag vet att den första tiden är ett mindre helvete men det får man ta. Så är det ju när man inte hittar nåt, inte känner en kotte och inte vet hur man ska göra med nåt. Ändå är det kul att gå dit om morgnarna och tur är väl det efter två dagar, haha.
Det bästa är att jag lär mig fort och att det blir bättre :) :)
Jag är nöjd. Och nu är det stallet som gäller för provridning av Marabou. Vi får se hur de går, hursomhelst ska det ialla fall bli skönt att få slappna av lite och tänka på något annat än jobb för en sekund.
Hej hej så länge.
Sommarens sista visa...
Hej hej. Nu är jag, sambo och kitty tillbaka i stan igen, efter en veckas välbehövlig semester på landet. Det har varit en så otroligt skön vecka och i mitt inre har det varit en frid som jag inte känt på länge. Verkligen jätteskönt.
Myst med familjen, varit ute på sjön en sväng, plockat blåbär till pajbak, shoppat nya skor och bara njutit av de tidiga, varma höststrålarna...
Kitty frodades på landet så mycket att det kändes lite jobbigt att ta hem dem och "stänga in" dem igen. Men men, vi kommer bara bo som vi gör ett litet tag till, sen blir det större som eftersöks, med möjlighet till frihet utomhus för kitty :) Under veckan som gått har jag mest tagit det lugnt och laddat inför denna vecka. Har också tyvärr plockat fästingar, dels på mig själv men också på kitty, som hade några stycken vardera varje kväll. Ursch. Fästingar är riktigt äckliga djur, faktiskt.
Idag är det sista dagen som "mångsysslare" för min del och det är med blandade känslor jag inser det. Dels känns det asskönt då jag verkligen tröttnat på att inte göra något om dagarna. Dels känns det bara konstigt att inte göra just det längre. Pengarna blir väl den största omställningen och den dagen jag får min första, riktiga lön att hämta ut, kommer jag att skutta till bankomaten. Jag är med andra ord rätt nöjd med att ha jobb, med alla fördelar och nackdelar det innebär.
Nu ska jag fortsätta njuta av dagen som den är. I det inkluderas pajbak på färska blåbär och lite måleri kanske. Min konstnärliga ådra rycker till lite i sitt slumrande...undrar vad det kan betyda? Ett starkt begär för att måla sprider sig i min kropp och fort går det. Så det är väl bara att greppa penseln! :)
Lägger med några foton jag tog på Österlen; bilder på hur perfekt underbart det är där. Påminner mig mycket om sommaren, som den var och som den ska vara.
"When you see my face, hope it gives you hell"
I wake up every evening, with a big smile on my face And it never feels out of place And you're still probably working at a 9 to 5 pace I wonder how bad that tastes When you see my face hope it gives you hell Hope it gives you hell When you walk my way hope it gives you hell Hope it gives you hell Now where's your picket fence love And where's that shiny car, And did it ever get you far You've never seem so tense love I've never seen you fall so hard, Do you know where you are And truth be told I miss you And truth be told I'm lying When you see my face hope it gives you hell Hope it gives you hell When you walk my way hope it gives you hell Hope it gives you hell If you find a girl that's worth a damn and treats you well Then she's a fool, you're just as well hope it gives you hell
Tomorrow you'll be thinking to yourself Where'd it all go wrong, the list goes on and on Now you'll never see, what you've done to me You can take back your memories they're no good to me And she hears all your lies, You can look me in the eyes With that sad sad look that you wear so well When you see my face hope it gives you hell Hope it gives you hell When you walk my way hope it gives you hell Hope it gives you hell When you hear this song and you sing along oh you'll never tell Then you're the fool, I'm just as well Hope it gives you hell When you hear this song I hope that it will give you hell You can sing along I hope that it puts you through hell
www.dejtadaniel.se
Glöm deppiller och kurer mot nedåtdippande mungipor, ladda bara fram www.dejtadaniel.se och du blir lyckligare än nånsinn!
Dagens gladaste stund inföll sig under ett besök på denna sida. Jag blir så lycklig av den, allt bara löser sig när alla härliga bilder och spektakulära inlägg kommer fram på skärmen.
Lycka...ren skär jäkla GLÄDJE. God damn Danne, you made my day! Again! Amazing!
Marie <3 körkortet
Detta ska firas med lite bilåka och fest på diverse bakelser *yummm*
Det har vi förtjänat, så duktiga och sams som vi varit :D
"see me driving down the street, I look so f***in´ good!"
Sunday, pee wee Sunday
Överraskningsfesten för John igår vart jättebra och han verkade så glad över att så många dykt upp, utan hans minsta aning. Bra jobbat, Madde & Mimmi! :D
Lille Tiger har haft show hemma idag och varit nära på att bli utslängd. Vi funderar skarpt på att söka vet, för ibland tror jag verkligen att det är ngt fel på honom, inte bara vad gäller kisseriet utan också vad gäller diverse katthjärnceller...suck. Han är väl bara en missförstådd ADHDkatt helt enkelt, mitt lilla monster.
Idag har vi städat, jag och Fredrik. Jag gick igenom alla gamla grejer från barndomen. Oh boy, inte går det på en enda kväll heller. Har nog X antal kilo gammalt tjafs att fixa till. Men det är rätt spännande och nostalgin bara flödar :D
Imorn åker jag ner till far och mor i Nyköping och hälsar på med "barnen". Jag ska hjälpa pappa fixa lite på tomten och släpper ut katterna för sista ggn innan vintern. Ska bli skönt att komma dit och koppla av en stund, ut i naturen. Kan jag behöva, börjar redan bli nervös...bara drygt en vecka kvar nu. Pirrigt, men spännande!
Nu ska vi mysa med rökt ål, te och fikabröd :)
Ha det gott!
Kram kram
Disturbia
Jag blir mörkrädd när jag ser vart den här världen är på väg och att vi alla dras med ner i skiten. Något som får mig att tänka på det mer än vanligt, är de stunder då jag roar mig med lite bloggläsning på nätet.
Jag må låta gammalmodig när jag säger att "det var bättre förr" och faktiskt menar det. Med "förr" behöver jag inte sträcka mig längre än till min egen barndom. Mina föräldrar är de bästa i världen. Jag har fått en bra uppfostran, som jag nu flera år senare, verkligen uppskattar och tackar oändligt för. Aldrig har jag fått så mycket uppskattning, tillgivenhet, berömmelse, kärlek, vänskap och tillit som av mina föräldrar.
Jag har alltid varit en "fri" unge, fri att göra vad jag vill under gränser, fri att få tillit från mina föräldrar, fri att välja mina vägar i livet. Men den friheten kom med ansvar. Ansvar att göra so jag blev tillsagd, ansvar att tänka på andra, ansvar att säga "tack", ansvar att passa tider, ansvar att respektera och värdesätta min familj. Jag har aldrig kallat mina förlädrar någonting annat än "mamma" och "pappa" eller vid deras namn.
I skolan hade vi regler som var till för att följas och som, allt som oftast, också gjorde det. Lärarna visste vad de snackade om, fick oss inspirerade och i slutändan hade vi roligt i plugget. Man åt frukost, lunch, mellis och middag. Man gjorde läxorna och fick sen vara ute till utsatt tid. Rutin. Ansvar. Tillit. Belöning. Gjorde man fel, uteblev belöning och man lärde sig något av det.
Världen runt omkring var också annorlunda. Barn var barn på ett helt annat sätt än de är idag. Jag var barn tills jag var 14 år och hade ditills varken testat smink, alkohol, sex eller ens knappt en BH. Idag slutar barn vara barn så gott som den dagen de fattar att de finns till. "Barn ska vara fria och själva fatta sina beslut" säger man. Problemet är bara att BARN inte KAN fatta egna beslut om sådant de inte förstår sig på! Vilket i stort sätt är ALLT - från vilken blöjsort de ska ha till hur stor veckopengen blir.
Idag handlar barndomen om ungdomen som i sin tur handlar om vuxenskapet. Man ska vara inne, ha modekläder (skitsamma om de är skitfula, det är ju mode!), senaste mobiltelefonen, prata så mycket slang man kan, kasta skit på andra, skära sig i armarna och lyssna på musik som handlar och sex, våld och droger. Heja.
Sen att föräldrarna till dessa barn också överröser dem med dyra saker, som de tjatat sig till med egentligen inte behöver, det ses som en självklarhet, eller? Att de sen också skolkar, slår ner sina lärare, kallar både skolkamrater och föräldrar för både det ena och det andra, det gör inget eller? Och aldrig har siffrorna över barn och unga som mår psykiskt dåligt och skadar sig själva varit så höga.
De flesta unga människor upp till 18, är bland de snobbigaste, mest oförskämda, mest egotrippade, ohövligaste små människor jag någonsinn kommit i kontakt med. Snorungar som inte lärt sig veta hut överhuvudtaget utan tror att världen är till för dem. En värld, där smink, pengar, rosa fluff, våld och materiella ting totalt styr deras vardag. Det mest skrämmande är, att det inte är deras eget fel. Så vem ska man döma? Vems är felet?
För 8 år sedan, när jag just fyllt 14, insåg jag värdet av att uppskatta livet som det är. Då, när det knapps fanns ett helt fungerande internet, inga Ipods och man fortfarande spelade kula på skolgården, tyckte jag att jag var modern. Men jag var också nöjd så.
Tider förändras såklart, men vissa saker består. Moral, vett, ansvar, hövlighet och tacksamhet mot sina nästa, är några av de sakerna. Kan man inte stå upp för så simpla saker, måste man kunna ta konsekvenserna för det också, något som de flesta unga idag inte ens kan stava till. Jävligt sorgligt är vad det är.
"Call me cat. Kittycat"
(nu har de små liven rullat in sig i sovrumsmattan och jagar en liten leksak som har försvunnit in i mattan...deras små vita magar lyser av mys-ullighet och det är rakbladsvassa klor och tänder överallt...och Marie har vips smält totalt.)
Okej, jo de är jättegulliga, fina och helt underbara! Mestadels åtminstone. Och ja, ja, jag älskar dem, trotsallt ;) För man gör ju det, oavsett vad de gör eller hur de gör det. Den kärleken kommer altid vara villkorslös.
Jag försöker fortfarande smälta att jag fått jobb. Och det gör jag genom att shoppa lite, betala räkningar för mina absolut sista pengar, för att sedan upptäcka att jag har 50 spänn kvar på kontot...yaay, tror aldrig jag varit så fattig i hela mitt liv. Suck. Men snart, no more ;)
Dagens projekt blir att försöka städa ut vårt förråd (SUCK!) Men det kan bli spännande, speciellt när man glömt bort hälften av allt skit om ligger där, det blir ju som julafton igen.
Sen ska jag till banken och ge mig själv mer pengar...tack Gud för sparkontot!
Städa lite hemma, säkerhetskop. mina bilder...tja, låter ju som en heldundrande rolig dag eller hur?
But soon! NO MORE! :D :D
Auf wiedersehen...
Marie - nu med heltidsjobb!
Underbart är bara förnamnet! Jag är så glad!!! :D
Den 15e september börjar jag mitt nya jobb. Min heltidtjänst och mina timmar som slutar i pengar. Mina egna.
Jag hoppas och tror att det kommer bli bra och kännas bra. Det är den inställningen jag kommer gå till jobbet med på morgonen och det jag kommer kämpa för.
Se upp världen, för nu kommer jag! ;)
...och störst (och ensammast) av allt, är hoppet.
Håll tummarna nu!
