M.E

Wtf. Nu har någon jeppe kommit på att jordens axel visst genomgår någon form av kris som gör att alla stjärntecken flyttar sig och att ett tidigare helt okänt stjärntecken smugit sig fram i den annars så välbekanta skaran. Jo men tjena. Jag kan köpa att jordens axel genomgår förändringar, men jag sätter punkt där. Detta påstående skadar min allvarligt intresserade sida för just dessa mysterier!

Med dessa ändringar skulle det ungefär se ut såhär:

Stenbocken: 20 jan - feb 15
Vattumannen: 16 feb - 10 mars
Fiskarna: 11 mars - 17 april
Väduren: 18 april - 12 maj
Oxen: 13 maj - 20 juni
Tvillingarna: 21 juni - 19 juli
Kräftan: 20 juli - 9 aug
Lejon: 10 aug - 15 sept
Jungfrun: 16 sept - 29 okt
Vågen: 30 okt - 22 nov
Skorpionen: 23 - 29 nov
Ormbäraren: 29 nov - 16 dec   (Jag diggar namnet. Vi kan ta det och kanske byta bort nåt annat?)
Skytten: 17 dec - 19 jan


Alltså. Jag är så mycket vädur man kan bli och tänker stolt fortsätta med det! Sorry, men min personlighet kan inte bara "hoppa runt "vips och bli typ fisk eller nåt. Passar sig inte.


Född vädur, alltid vädur!

Läs hela artikeln här ---> http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5912226

Hihihoho, tissel tassel.

Jag fick nyss ett spännande sms som meddelar mig att infinna mig på närmaste uthämtningsställe efter kl 17.00 idag. Detta för att hämta upp ett paket! Åh vad spännande =) I och för sig vet jag ju vad som ligger i paketet haha, men ändå! Som jag har väntat och längtat efter denna dag ^^

Det är troligtvis detta som ligger i paketet... =)



Amen alltså ååh titta liksom! Mine all mine <3 Now, bring it summer 2011 ;)
 

...gifter mig, så vill jag nog se ut någonting likt bilderna nedan. Tycker att klänningarna verkligen är jättefina och ändå inte superflådiga. Jag vill inte vara enkelt klädd på mitt eget bröllop, såklart, men inte överdrivet uppsnoffsad heller. Och klänningen ska absolut vara vit och ingen annan färg. Jag är lite gammalmodig kanske, men vitt ska det vara. Förstår inte dem som gifter sig i exempevis svart bröllopsklänning. För mig är det ett big no no och helt fel. Men det är bara min åsikt =) 


Dessa på bilderna fyller kriteriet för den typ av klänning som jag önskar att jag kunde få bära på min bröllopsdag. Jag vill vara vacker och naturlig, med en extra touch! Me <3 it totally.


...*drömmer sig bort*

Hej hallo!
Igår, måndag, var min första dag ensam med Sheridan, min nyfunne hästvän. Allt gick bara fint och det blev en timmes skogstur med Carro och Smart. Vi tog ett varv vid Källbrink och ut i skogen. Vi tog det rätt lugnt för underlaget var snorhalt efter dagens plusgrader som blev till minusgrader på kvällen. Vart lite halkigt och så pass ostabilt att jag lyckades drutta på ändan när jag skulle ut med lunchhöet till hagen, haha. Men allt gick bra, landade på de mjukaste delarna av min kropp, haha! 


I övrigt gick allt bara fint, Sheridan skötte sig exemplariskt ute i skogen. Han är väldigt trevlig att rida och otroligt sympatisk. När jag hittar på nya idéer hänger han bara på och testar det utan krångel, som att han säger "okej, vad kul, det provar vi!" Så himla mysig <3 Det känns fantastiskt bra!

Vi klickar grymt, helt enkelt.


Skulle vara kul att tävla honom någon gång...*drömmer mig bort* Nåja, vi kanske ska börja med att bli bästisar först, eller vad sägs? ;)

Eftersom min mage, mina ben och också (iof ofrivilligt) min lilla gump fick sig en omgång igår, så får detta inlägg bli i kategorin för träning =) För det är banne mig träning! Då menar jag inte bara själva ridningen; det ska mockas, bäras, skyfflas också...puh! Man bygger muskler, I tell you!



Onsdag är hästdag nr 2 - wish me luck <3




Hästpuss

/Mary

Det kanske är dags att göra det någorlunda officiellt...?

Jag ska ut på nya spännande vägar, mot nya mål och kommer snart att tillhöra FM-familjen, den marina delen. Cirkeln är sluten. Det känns faktiskt skitbra, jag är rätt stolt!

Jag kom med i GMU också, men det får tyvärr vänta ett tag nu pga detta jobb, det hägrar lite mer. Men vi får se, jag kanske får tillfälle att gå GMU också så småningom och det vore inte helt fel eftersom jag har velat det ganska länge. Synd att alla goda ting ska krocka bara, men det kommer säkert fler gånger =)


Denna vecka jobbar jag sista hela veckan på mitt nuvarande jobb och sen är det lite ledighet innan det bär av på utbildning i Karlskrona i 2 månader. Jag hoppas och tror att detta ska bli roligt och spännande. Det blir nytt om inte annat! Och det gillar vi ju =)

Läste mitt gamla inlägg om känslorna som svallade inför mitt nuvarande jobb och oj vilken lycka! Efter nästa 1,5 år är det alltså dags igen. Det känns verkligen jättebra och jag är mycket nöjd över mitt beslut att hoppa på detta tåg, oavsett hur det ser ut på slutstation. Jag kommer att ta tjänstledigt så vi får se hur det ser ut in the life of Mary (i alla fall sysslomässigt) om ca 6 månader. Men jag håller tummar och tår för att detta ska vara ett bra beslut med bästa tänkbara utgång!

Jag är spänd av förväntan, nyfikenhet och pepp! Och säger som min boyo Oskar Linnros i den underbara låten "Genom Eld":


"Tror att det här kan vara början på något stort...Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Jag börjar tro att, jag börjar tro att vi kan gå genom eld"

(Lyckades just radera allt jag skrivit i detta inlägg...så jag får göra ett nytt försök och ska denna gång nog hålla mig borta från konstiga knappkommandon...haha)

Vart var jag nu? Jo, helgen firades i Nyköping då min pappa fyllde jämt i torsdags. Grattis igen pappa!  =) Vi var ute och åt på restaurang Forsen hela familjen och avnjöt sedan föreställningen "Nyköpings Revyn". Maten var helt underbar! Älskar "Forsen", de är grymma både på service och förstklassig mat. Tumbs up!
Revyn var toppen att se då de som medverkar är gamla vänner sedan min tid i Nyköpings Gästabud. Åh jag blir nostalgisk och lite sentimental varje gång jag tänker på alla underbara somrar där. Det får mig tyvärr dock även att tänka på (utan att låta uråldrig) att det är sjukt vad åren går fort. Första sommaren jag var med i gästabudet var jag 15 år...det är 9 år sedan!!Someone´s getting old!

Igår, söndags, åkte jag hemåt igen till Sthlm med mamma för att gå på anhörigträff nr 2 för FS20. Det var bra, lär mig mer och mer för varje gång och det känns bättre och bättre när man har förståelse för vad som egentligen sker därnere. Snart kommer baby hem en stund också, ska bli så fantastiskt underbart så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Längtar efter honom något galet just nu. Som tur är, är det bara bara 11 dagar kvar tills vi får kramas igen. Och åh så bra det känns! <3


Idag är det annars första dagen själv med nya vännen Sheridan, min fina pålle. Hoppas och är rätt överygad om att allt kommer gå fint. Det kändes jättebra sist och jag tror att vi kommer bli bra kompisar =)



Ha det bra alla, så ses vi snart.


/Mary

Hej hallo,
Tisdagen har ännu så länge varit rätt ok tycker jag. Får se hur den fortskrider. Jag är på jobbet redan kl 8 av någon anledning...jag börjar 9 men skulle vara på jobbet kl 8 ändå? Jag förstår inte, men men. Jag är plikttrogen så ja, jobbet kl 8 it is =)

Dagen igår blev bättre och det var skönt. Ibland är det bra att ha lite sluttande dagar så att man kan få en chans att få ur sig allt det där som annars kan tära på en inifrån. Kommer det aldrig ut någongång, byggs det bara på inuti och tillslut blir det ohållbart istället. Lika bra att få ut det då, på en gång. Tycker jag i alla fall! =) Och sen måste det vara OK att inte alltid vara på topp och jättepepp. Är rätt övertygad om att ingen har förmågan att vara superglad hela tiden, jämt och ständigt. Det är omöjligt och den som påstår det är bara naiv nog att tro att glädjen är beständig. Det kan inte vara nyttigt att aldrig låta sig själv vara lite opepp ibland. Men bara lite ;)


Nåväl.


Oh har ju missat att tala om att jag faktiskt lyckades masa mig till gymmet även efter julsvulstigheterna! Det hela började med en lång promenad i djupsnö ute i Tyresta i två timmar med syster och Elsa, hennes hund. Vilken träning för benen! Mina ljumskar gjorde ont i flera dagar, haha.


Jag hade bara en dag på mig att träna ordentligt mellan allt som var inbokat, så jag tänkte att det är väl likabra att gå "all in" och bara köra tills man stupar. Sagt och gjort. Jag började men en timmes spring/klättring på löpbandet. Fokus la jag på ett fast tempo och samma flöde genom hela träningspasset. Målet för denna dag var baksida ben och rumpa och jag lyckades mycket bra. Jag hade ont både under och låångt efter träningen =)

Bäst som jag går där på bandet och försöker få ner pulsen, inser jag att ett boxningspass ska börja om ca 15 min. Funderar vidare att man kanske ska ta och vara med på det passet, för att riktigt se vad man verkligen klarar av?

Tiden rinner ifrån mig och jag hinner inte med.

Hm, det var ju inte såhär 2011 skulle börja...med depp och tristess. Men det gör det. Tyvärr.

Saknaden gör mig galen och jag känner att det kommer krävas extrema mirakelkrafter för att jag ska palla trycket. Jag ska bara hitta de krafterna nånstans... ta dem ifrån nånstans och hålla dem kvar. Om det går.

Jag är inte alls pepp nu och det stör mitt annars så energisprudlande jag. Det stör oerhört. Att alla andra i min närvaro ska vara så himla glada och kära och bekymmerslösa gör ju inte saken bättre... inte för mig i skrivande stund ialla fall. Det finns inga gränser för mitt självömkande just nu. Sorry!



Det finns inte rum för att bry sig om andras åsikter heller.

Tråkiga tisdagen bytte dag och blev måndagen i moll. Det finns en risk att även tisdagen fortsätter sin tristess...

Onda onsdagen, tråkiga torsdagen, fula fredagen, lömska lördagen, sura söndagen... we prepare for the week of hate and unhappiness. Yaay... jag bara älskar min livsglädje ibland!