Duger, duger inte?
Med anledning av förra inlägget då...
Jag blir så ledsen när det blir så. Fredrik gör nåt han tycker är helt oskyldigt och jag reagerar på ett helt annat sätt. Men ärligt talat, vem som helst hade väl blivit putt över en sån grej, eller? Speciellt när han så väl vet att jag inte har det allra bästa självförtroendet när det gäller min kropp och så. Då är det inte så kul att hitta såna bilder plus att han ofta pratar om att "vältränade tjejer är så coola" och snyggt med läder och magrutor hit och dit och bla bla...Då kan han väl skaffat en sån tjej tycker man?
Jag kommer ju aldrig att se ut så, det är fakta. Frågan är om jag ens vill det?
Jag vet ju att han älskar mig. Men ändå, i detta fall vägde handling visst mer än ord och jag blev sur, okej. Just för att jag vet att jag aldrig blir en modell med långa, slanka ben, smala lår, smal midja, med kåthet i blick i lackfodral. Det är och förblir liksom inte jag.
Samtidigt som jag ställer honom mot väggen känner jag att jag hämmar honom nu och att han typ blir rädd för att göra saker fast han vill. Kanske en dum tanke men så känns det...jag kan samtidigt inte hjälpa att jag måste säga min känsla, fö det kommer bara ligga och störa mig i veckor annars och kommer sen att komma ut på helt fel sätt istället. Och jag får för mig att det är mindre bra.
Jaja, mitt självförtroende är inte så bra som jag trott och hoppats. Det är bara att inse och leva med. Suck.
Jag blir så ledsen när det blir så. Fredrik gör nåt han tycker är helt oskyldigt och jag reagerar på ett helt annat sätt. Men ärligt talat, vem som helst hade väl blivit putt över en sån grej, eller? Speciellt när han så väl vet att jag inte har det allra bästa självförtroendet när det gäller min kropp och så. Då är det inte så kul att hitta såna bilder plus att han ofta pratar om att "vältränade tjejer är så coola" och snyggt med läder och magrutor hit och dit och bla bla...Då kan han väl skaffat en sån tjej tycker man?
Jag kommer ju aldrig att se ut så, det är fakta. Frågan är om jag ens vill det?
Jag vet ju att han älskar mig. Men ändå, i detta fall vägde handling visst mer än ord och jag blev sur, okej. Just för att jag vet att jag aldrig blir en modell med långa, slanka ben, smala lår, smal midja, med kåthet i blick i lackfodral. Det är och förblir liksom inte jag.
Samtidigt som jag ställer honom mot väggen känner jag att jag hämmar honom nu och att han typ blir rädd för att göra saker fast han vill. Kanske en dum tanke men så känns det...jag kan samtidigt inte hjälpa att jag måste säga min känsla, fö det kommer bara ligga och störa mig i veckor annars och kommer sen att komma ut på helt fel sätt istället. Och jag får för mig att det är mindre bra.
Jaja, mitt självförtroende är inte så bra som jag trott och hoppats. Det är bara att inse och leva med. Suck.
Fan.
Nu är jag förbannad. Jag kanske är ett PMS-monster och en riktig tönt nu, men det struntar jag i. Hittade en feed på Facebook som så fint meddelar att min sambo kollat och gillat bilder på halvnakna modeller, med hans svar att han "tyckte det var en cool bild". Jo tjena. Han är man, klart han tycker att det är en "cool" bild på en skitig, halvnaken tjej i lack som putar med rumpan mot linsen och med hela ansiktet skriker "ta mig, ta mig!". Jag tror även på tomten.
Jävla karl.
Nu går jag och lägger mig, adjö.
Jävla karl.
Nu går jag och lägger mig, adjö.
